hej alla där ute, 

dagarna fortsätter att vandra ivägg i sin egna takt, just nu är dom bara långa och jobbiga, det är tufft, ni alla som har vart med om samma sak vet vad jag pratar om, den här känslan, klumpen i magen, illa mående, almänt virrig och så vet man inte vad man ska göra, svårt att äta man har liksom ingen lust, jobbit som fan, det sägs ju att man blir starkare med tiden, men veti fan om det stämmer, ja menar, man blir ju som en sombi,  man går in i en helt ny värd, det är ju så svårt att glömma och gå vidare, folk pratar om man man inte vill bli sårad och sårar dom själva, det blir ju så fel, så tomt,

önskar att et bara kunde lösa sig, och livet gick vidare som det brukar, just nu är det bara ledsamt, det är svårt att se en persson som man haft så otroligt roligt med, man har liksom delat allt med den, det finns liksom minnen överallt, vart man en går så plopar det upp något nytt i hjärnan, men att sen efter bara ett par dagar se den andra gå vidare med en ny direkt, fruktansvärt, det är jobbigt som fan, förstår bara inte hur man kan, har man ingen självreaspekt liksom, visst jag kan förstå att den andra tycker det är jobbigt, men hur kan man bara gå vidare till en annnan när man sagt bara för ett par dar att man älskar en och har alla känslor för den, 

vill bara spola tillbaka tiden, och ställa allt till räta,ja vet att du själv mår dåligt över det här, du vet inte själv hur du ska gå vidare, du vill inte såra igentligen heller, du vill inte vara ensam, och derför tar du den första bästa, de är inte den tjejen som ja lärde känna, du vart den du var för flera år sen, det är hemsk och du kommer förlora många på det, jag säger det inte för att vara taskig eller svinig, för jag vill alltid ditt bästa, tro inget annat,

jag har grävt ner mig i ett stort svart håll och det vad det du bad mig att inte göra, men du hjälpte mig på traven, det va du som tröck ner mig, dessutom med en du inte ens tycker om, och han som utnytjar situationen, han passar ju på medans du är sårbar, att du inte kan se det, allt som händer just nu är hemskt, å speciellt för mig, jag tackar min familj för att dom står mig närmast och hjälper mig när jag har det svårt, skulle aldrig klara det här annars, har underbara vänner som stöttar mig och försöker så gått dom kan, men ändå så sjunker jag bara längre och längre ner.

brustet hjärta med en tom själ ...